Pratade med mamma i telefonen när det ringde på dörren. ”Dom kommer nu, Tina och Hugo, så jag måste sluta nu”, sa jag. Mamma undrade om Tina hade hunden med sig. När jag skrattade högt sa hon att det låter ju som ett hundnamn, Hugo.
Det var roligt tyckte vi. Även Hugo, hoppas jag, som verkligen inte är en hund utan en mycket trevlig man. Och tack, Tina, för kortet.