Långhelg förra veckan. Muskö.
Två hela dagar att göra ingenting på. Perfekt för att återuppta en sen länge negligerad hobby. Ändå är det nåt med landet som gör att jag inte ens tar sig igenom mer än två, kanske tre kapitel.
Fotomässigt många möjligheter. Försökte en del, men väl vid framkallning ser det platt ut. Gråblått. Lockas att leka till det med onormala värden. Till slut bara tio bilder kvar. Alltid något. Mer än inget.
Inte helt nöjd, men jag ger mig inte. Snart kommer pangbilden och tills dess får jag inse att jag lär mig hela tiden. Roligast (och jobbigast) är redigeringen efteråt. Man kan vara hur kreativ som helst och ställa in våldsamma coola effekter. Jag är dock konservativ och ser hela tiden till att jag inte får helt vita eller svarta pixlar samt är försiktig med kontrasten.
M gav mig ett ultimatum efter senaste besöket på Åhléns. Vi hade sett en skohylla där som passade bra in i vår lägenhet. Fast bara om man köpte två stycken och satte bredvid varandra. Sammanlagd kostnad skulle bli ca 900 kr. Det är väl inte så mycket, men jag gillar inte Åhléns och dåligt ihopsatta prylar från fabriker i Kina. Jag protesterade och sa att jag kunde lätt bygga en skohylla själv. Vi gick ut.
Ultimatumet var lite skämtsamt att hon tänkte köpa de där skohyllorna om en månad om jag inte konstruerat en egen skohylla som jag lovat. Det är nämligen så att M på goda grunder kan stipulera att det inte blir gjort utan ultimatum. Det finns fler saker som inte blir gjorda även om jag säger att jag kan fixa det själv. Det vet M.
Efter ytterligare skämtsamma hot om inköp inför bekanta kände jag mig peppad. Och en dag mätte jag upp hur stor den behövde vara och ritade en skiss. Inte över 170 cm bred och två hyllor med plats för ytterligare en rad med skor undertill. Ville inte såga och limma och hålla på så jag kom på att man kunde ta två rejäla bänkskivor i massiv ek och få tillsågade. I dessa gjorde man sedan hål vari stålrör kunde pressas in i.
Hittade mycket information om var man kunde få tag på stålrör. Men på Hornbach har jag ju varit tidigare och där finns det en allsköns massa saker som man undrar om de någonsin får sålt. Så varför inte stålrör? Bänkskivor var givet att de hade.
Jag åkte dit och hittade en överbliven slatt av en bänkskiva i massiv ek som de fick såga till. 33x33cm. Kvadratiskt är snyggt. 100 spänn tyckte han. Ok, sa jag. Stålrör? Han pekade och jag hittade mycket riktigt 12mm stålrör på 2 meter för 45 kr styck. Tog åtta stycken plus en ny borr på 12mm. Sammanlagd kostnad på 511 kr. Nu var det bara att sätta ihop.
I bostadsrättsföreningens fina snickarrum sågade jag rören till önskad längd (162 cm). Fnulade sedan till exakt vart hålen skulle sitta vilket tog ett tag. Det måste ju vara symmetriskt och estetiskt och även praktiskt. Därefter hittade jag en mojäng som hjälpte mig borra exakt vertikalt och exakt 2cm djupt i den 4 cm tjocka skivan. Gick bra på alla hål utom de i mitten. Körde dessa med ögonmått.
Efter att ha städat efter mig var det monteringsdags. Skulle jag behöva limma? Svaret var nej. Rören gick ner efter lite bankade och konstruktionen var förvånansvärt stabil. Jag var tveksam över det då hela bredden på hyllan är 166cm.
Den vart grymt bra, snygg och rymmer många skor.