Bilbaos flygplats är liten och ser ut som något från en James Bond-film. Man går från plattan och in, vilket inte görs på större flygplatser. Det är något speciellt med det. Inte ovanligt i och för sig, men skillnaden från exvis Umeås flygplats är värmen och alla privatjettar, vilket ger känslan att semestern har startat och vi kommit till ett ställe vi aldrig har varit på och knappt vet något om.

Om Bilbao vet vi och resten av världen mest bara en sak; Guggenheimmuseet. Det såg vi från flygbussen på väg in till stan. Det fick räcka. Det var inte sån resa vi var ute på. Från centrum, knatade vi sedan till den gamla delen av stan (Casco Viejo) för att ta in på Hostal Residencia Gurea som ligger mitt bland de gamla gränderna och faktiskt mitt framför näsan på oss när vi ett tag undrade var sjutton det var.

Eftermiddagen och kvällen spenderades i huvudsak här. Mycket bra tapas (eller pintxos som det heter där) finns i väldigt många till synes genuina barer. Inte mycket turister och inte ”turistiskt” utan en väldigt skön atmosfär. Speciellt senare på kvällen när Bilbaos yngre (25-45 år) invånare intog en bar och större delen av gatan utanför restaurangen där vi åt.

Min svåger har en hel Lonely Planet om Bilbao och om inte hela boken handlar om museet så lär det finnas mer att upptäcka här om omkring. Många pratar om San Sebastian som inte ligger långt från Bilbao. Jag har tidigare varit i de krokarna och det låg åt fel håll så det fick vara. Vårt äventyr låg västerut.

Vi planerade hur vi skulle gå till Avis och gick och la oss.