Denna dag var målet att komma en bit upp i Los Picos de Europa. Alltså återigen en avstickare ner från kusten och upp i bergen. Först ett kort fotostopp längs kusten i en by med mysig strand. Tjatade till mig gratis parkering på knagglig spanska ”solomento dies minutos…”.

Vackert landskap och sköna vägar uppåt genom oväntat branta dalar. Vid Soto de Cangas svängde vi upp på vägen som skulle leda oss högt upp till två sjöar och vars mycket vindliga vägar vi, med lite bävan, skulle åka tillbaka på. Innan de värsta alpvägarna började passerade vi Covadonga med sin kyrka som ligger mycket majestätisk på en klippa. Där skulle vi stannat men vi ville inte släppa förbi allt för många bilar på väg upp till toppen. Jag hade läst att parkeringarna lätt kan fyllas längst upp och att man kanske helt enkelt bara får vända och åka tillbaka.

Sista biten upp är vansinnig. Smal väg, många gånger utan räcke. Massor av bilar år båda håll och varje möte tvingade mig att vara centimeter både från stup och andras backspeglar. Och kor. Mitt på vägen.

Där uppe vart det lite dimma, så snön på topparna runt om kring fick vi inte uppleva, men väl en vacker liten promenad.

Med glödgade bromsskivor, skulle jag tro, stannade vi på nervägen till vid ett stort lunchställe. Jag tog nåt på chans (vilket inte alltid går hem, mer om det senare) och fick en grym gryta med bönor och korv.

Vi följde GPS:s något nyckfulla vägval på slutet mot vårt nästa hotell. Detta resulterade i att vi körde på en utav de absolut coolaste MC-vägarna jag någonsin åkt. Denna gång med rätt slö bil, men det var underhållande ändå. Bara små vackra kurvor upp på ett berg genom skog och ofta med milsvid utsikt mellan träden. Helt otroligt.

Tog in på Mar del Sueve, stack och badade, njöt av mycket mysig hotellträdgård och hotell.